Om toalettringar,långa bröst och att digga sig själv

Igår fick jag ett idiotryck och tog tag i en ytterst välbehövlig sanering av badrummet. Jag använder ordet sanering,för städning är för klent uttryck och ett för längesedan passerat stadium...När man städar hinner man tänka en massa,och just tänka är rätt skönt faktiskt. Städa är värre,mycket värre. Just städning åligger inte mig hemma egentligen,då min lätt pedantiska make oftast sköter det som väl är! Det är säkert en störning i anala fasen,alltså en potträning som gick överstyr enligt utvecklingspsykologiskt sätt att se det kanske? 

Jag basar helst över grytorna och sköter tvätten,och han gnuggar,skrubbar och gnor i kastruller,grytor,plåtar,ugnsgaller och sånt tråkigt.Ibland tycker jag mig se att grytornas väggar blivit tunnare och att scotchbrite överkonsumerats...men det är säkert bara inbillning så det låter jag bero. Risken är ju att jag torskar på rengöring av grytorna och bara tanken om det är tillräckligt avskräckande för att hålla näsvisa kommentarer tillbaka.

Jag kom osökt att tänka på varför många rengöringsmedel har flashiga namn som Mr Muscle och liknande,för visst låter det som reklam riktad till just målgruppen Män?! Jag tyckte då rakt inte att mina taniga tantarmar ens hade hört talas om begreppet muskler ens...jag hade god tid på mig att spana in dem nämligen, för det tar en sjuhelsickes lång tid att skrubba kakelväggar ska ni veta!Det är oundvikligt att inte tänka på toaletter när man befinner sig i just badrummet. Tänk vad toalettringen har många skilsmässor på sitt samvete...Eftersom jag umgås med i princip bara karlar så vet jag vad jag snackar om,men jag är tillräckligt manlig för att inte bry mig om huruvida ringen är uppfälld eller inte.Som gammal Roskildeveteran är man inte så gnällig heller.Det där med att gnälla gör mig ändå bara hes... Men jag vet många,många andra kvinnor som får frispel på grund av just denna företeelse. Tänk vad många lappar man sett på gemensamma toaletter på arbetsplatser under åren. "Stå närmare-den är inte så lång som du tror" och liknande klämkäcka budskap. 

Inte utan att jag känner stor sympati för det manliga släktet med dessa mer eller mindre ironiska budskap med vägledande syfte i samband med blåstömning...De verkar ju vara en sanitär olägenhet i största allmänhet.

Ett tag jobbade jag på en enhet med dementa herrar som led av urininkontinens dessutom. Ingen lätt kombination,varken för de drabbade eller personalstyrkan. Mina äldre kvinnliga kollegor muttrade över "pissegubbarna" och efterhand kom det upp fler och fler lappar på toalettväggarna. Problemet med urin på golvet kvarstod dock...Vid ett tillfälle påträffade jag en av herrarna utanför toaletten,och av hans våta benkläder att döma hade han inte lyckats till fullo med sitt toabesök. När jag hjälpte honom med lite rena kläder pratade vi lite allmänt men plötsligt började han gråta. Det är i sig inte ovanligt vid demenstillstånd,men det här tillfället var annorlunda, och då berättade han att det var så mycket att läsa överallt på toaletten så han hade inte hunnit få ner gylfen ens,innan det var för sent...Jag kan lugna er med att väggarna var soprena från lappar med kryptiska budskap efter detta,och att mannen helt plötsligt klarade sina toalettbesök utan missöden framöver,vilket förvånade mina lätt rabiata kvinnliga kollegor...och höjde min status i avdelningschefens ögon,för hon hade inte vågat gå emot de envisa damerna tidigare.Det säger nog mer om henne,än om mig kanske.

Varför bryr vi oss så mycket om hur vi ser ut? Det klart att all reklam och sinnessjuka skönhetsideal tar ut sin rätt,och jag lämnas inte oberörd heller för det vore att ljuga. Men min själ har i alla fall någonstans att bo,även om det är i en kroppshydda som jordens dragningskraft påverkat en del under årens lopp. Ibland tappar man perspektiven för vad som är normalt för sin ålder. Det är då självironin är suverän! För kan man inte skoja om sig själv,då har man det inte nådigt inte. Så nu kan man stoltsera med att ha låååånga bröst,och jämföra vem som har längst bröst ungefär som pubertetsgrabbar gör. Alltid kul att ge sig in på de manliga domänerna även om det blir några år senare...


Jag har en bekant som drabbades av bröstcancer för några år sedan,och då omvärderar man saker. Som väl är klarade hon sig med att man skar bort en "tårtbit" från ena bröstet och cellgiftsbehandling efter det. Det är då man börjar tänka i andra banor,och då gör det ingenting om ens bröst antagit en mer oval form. Det där med bröstfixering kan karlarna faktiskt få behålla för sig själva! Jag tänker inte bry mig om det i alla fall.

Genom att vara sig själv,så gott det går,kan man nog kickstarta sin egen värld i alla fall! Tycker man om sig själv,så kan man tycka om andra med...


Skulle jag börja granska mig alltför kritiskt så brukar ett besök i simhallen råda bot på det lilla problemet,för det är otroligt vad folk i min egen ålder är fula och feta...nejvars,då ser jag att jag är alldeles normal och känner faktiskt att jag är i harmoni med min kropp. Bill Cosby skrev en bok som heter Pappaliv för många år sedan,en lättläst humoristisk beskrivning om föräldraskapet. Han nämnde bl a att han oftast fick slipsar till fars dag,medan hans fru tog in barnen i avskildhet och visade vad graviditeterna gjort mot hennes kropp... "Det här är ert fel" ska hon ha sagt,och det genererade mycket värdefulla presenter till mors dag. Så visst finns det fördelar med kroppens förfall.

Du är så vacker utan spackel är inte min favoritlåt,men texten är tänkvärd och perfekt om man behöver boosta sitt ego. Eftersom det ändå regnar lite lätt idag så möter jag världen med ett osminkat yttre,för då syns nog mitt inre mer...och det är väl ändå det inre som räknas mest ändå? Fuktighetskrämer kostar ju multum,så regnet får fukta mina kinder idag!

Även Barbie blir tant som väl är,gudars vad skönt det måste vara för henne med. Det unnar jag henne verkligen!