För några år sedan blev vi kontaktade av Gregers Tycho,en i Danmark känd fotograf och journalist. Han ville skildra jägarlivet i den svenska glesbygden,och hade via bekanta i Köpenhamn generöst nog tipsats om just oss?!
Då vi är nyfikna på livet i stort väckte även det här vårt intresse,så lite hastigt och lustigt hade vi tackat ja till projektet...intet ont anande som dess följder. Gregers,fotografen,är nog den mest spensliga man jag sett trampa runt i skogarna här. Man är ju van vid "fullvuxna" män i trakterna skulle man kunna uttrycka det. Hur som haver kom denne unge fotograf med viss förvirring i blicken in i vårt lite bohemiskt inredda hem med mycket vänner som kommer och går. Det verkade bli lite mycket intryck även för en storstadsbo,då han inte verkade så van vid denna livsstil med "öppet hus". Han presenterade sig och sitt syfte med reportaget samtidigt som han lät oss ta del av Henrik Nöbbes liv...och tidiga död...Klicka på nedanstående länk för att se minnesflash om danska soldater på väg till Irak. Detta bildspel har publicerats med tillåtelse av Henriks anhöriga och har hämtats från Greger Tychos hemsida. Se den med respekt...
R I P Henrik <3
Nedanstående länk är ett bildspel från hemsidan,soundline finns även där.
http://www.gregerstycho.com/work/going-to-war/
Så det var med stor respekt för Gregers yrkeskunnighet vi lät oss fotograferas dygnet runt i både möjliga och omöjliga situationer. Då jag själv är uppväxt på landet ser man jakten som en naturlig del av vardagen. Som liten såg man dessa monstruösa döda älgar på traktorflak,och med ett barns nyfikenhet petade man på de stora ögongloberna och smygtittade när det flåddes och slaktades trots stränga förmaningar att inte vara i närheten. Men är man inte så storvuxen,så syns man inte så bra bakom husknuten eller i en buske. Mer eller mindre sanna jakthistorier om harens gång eller den listige Mickel rävs senaste spratt fick man sig till livs utöver rejäl husmanskost förstås.
När jag nu flera år senare äktat en man,som dessutom är jägare så är man ganska luttrad. En jägarhustrus egenskaper är tålmodighet,tolerans,goda matlagningskunskaper,ett storsint hjärta och viss förkärlek att umgås med karlar. Man får inte tillhöra den typen av kvinnfolk som gnäller över att det kommer in grus i hallen eller att toalettringen lämnats uppfälld om man säger så...ej heller vara så petnoga med hur många matgäster det blir till middagen.Häll vatten i soppan och hälsa Välkomna! Sedan skadar det inte om man tål lite grova skämt och gillar friskluft,oömma kläder och hundar då detta hör ihop med jägarkulturen.
Redan första kvällen sköts ett vildsvin,och fotografens ögon vidgades som på ett exalterat barn. Väldigt frusen och överstimulerad av kvällens action fick han låna mina varma ytterkläder då han ,som storstadsbo klätt sig alldeles för moderiktigt för att njuta av naturupplevelserna. Han insåg ganska snart att sömn inte är det man får för mycket av i en jägarfamilj i alla fall. Däremot är matintaget stort,vilket han fick erfara. Huruvida han ökade några hekto under vistelsen här förtäljer inte historien,men han lärde sig att tycka om hemlagad kålpudding,potatis och brunsås gjord på grädde givetvis!
Efter tusentals knäppande med kameran resulterade det i "Huntingblood",nedanstående bildspel om en jägarfamilj i glesbygden.
http://www.gregerstycho.com/work/huntingblood/
Detta bildspel är makens jägarliv,sedd med en storstadsbos ögon...Intressant att se vilket bildval han gjort av diverse sovrum i jaktlaget,bensinstationen i ödesmättat ljus,ett axplock av nedlagda byten och den mindre tilltalande centralorten mörka vinterdagar bl a.
Utöver detta tillkom ytterligare en dråplig situation utifrån detta fotoreportage. Då Gregers fått rättigheterna till dessa bilder trycktes det även upp ett Go-card,gratiskort i stora upplagor som är vanligt förkommande i danmark på festivaler,pubar,biografer,mackar och andra platser som allmänheten frekventerar. Motivet på detta kort var makens bröstkorg,fotograferad i mindre smickrande vinkel. En av våra danska vänner kände inte till fotoprojektet och hade kommit i smågnabb med sin fru då de besökte en biograf på Jylland under semestern. Där hade vår vän funnit detta vykort med makens bröstkort på och enträget hävdat att det var min makes bröstkorg. Hans fru trodde han fått en lille en för mycket,samtidigt som hon började fundera över vad man egentligen ägnade sig åt under jaktresorna till Sverige när han så definitivt kunde identifiera dessa manliga bröstvårtor. Man måste förstå hennes skepsis.
Denna historia löste sig genom ett telefonsamtal,där min make bekräftade att han börjat "sälja sin kropp" över hela danmark på just Go-cards gratiskort...
För min del kan jag tacka min lyckliga stjärna att jag inte fick syn på etta av dessa gratiskort under min vistelse på Roskildefestivalen ett par veckor tidigare,då jag säkert börjat undra om jag fått i mig något ytterst olämpligt. Så med denna lite smådråpliga anekdot uppmanar jag er att frågar en professionell fotograf om han för göra hemma-hosreportage så svara med ett rungande JA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar