Roskilde och mindfullness funkar faktiskt!

Sommaren -95 blev jag kär! Som alla förälskelser kom den plötsligt,var berusande och fullkomligt överväldigande,uppfyllde hela mig och jag svävade på små rosa moln...Skillnaden var att denna förälskelse jag beskriver inte gällde en person utan jag blev förförd av Roskildefestivalen...och det förhållandet har blivit permanent och har på vissa sätt även förändrat mitt liv.

För min del är festivalen främst fantastiska konsertupplevelser,glädje,gemenskap med nya och gamla vänner,en kulinarisk resa,kultur,lekfullhet,kul shopping men framför allt att ladda batterierna och leva i Nuet! Alla gör sin festival på så olika sätt,somliga festar dygnet runt och de enda konserter de tar del av är de som hörs på avstånd till deras camp medan de partar vidare i ammoniakdoften vid sin pumpande gehttoblaster och finner nya partners för natten medan havet av ölburkar hotar att ta över hela lägret. Matintaget för den här gruppen brukar vara minimalt,men en burk kall ravioli kan slinka ner ihop med en tetra vin eller i bästa fall lite ljummen chokladmjölk.Tilläggas bör att man har ganska drogromantisk syn och personlig hygien är ett lågt prioriterat område. Som grand final eldar de givetvis upp sina sunkiga och sönderslagna tält sista natten och åker kollektivt hem..såvida de inte fått låna en naiv farsas bil förstås...Detta är också den stereotypa beskrivningen av festivaldeltagare,en beskrivning som inte stämmer överens med hur det verkligen är på festivaler.

Som gammal Roskildeveteran,och med ålderns rätt njuter jag av festivalen på mitt sätt. Jag har en polare som jobbar som massör och livscoach parallellt med att han slutför sin utblidning till psykoterapeut. Våra samtal vid köksbordet brukar oftast bli lite djupare än en vattenpöl om man säger så. Mindfullness har låtit som "flummegung" i mina öron,men när vi nosade på ämnet upptäckte jag att jag redan tillämpar det i högre utsträckning än jag visste om trots att jag inte egentligen inte är så insatt i ämnet. Mindfullness handlar om sinnesnärvaro. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och kropp i varje ögonblick. Festivallivet och zenbuddism är en perfekt kombo alltså,för när i vår stressade tillvaro tar vi oss annars tid till att verkligen vara närvarande i nuet? De där stunderna man känner att man verkligen lever,då man känner solens strålar värma sin nakna hud,sanden mellan tårna,vinden som rufsar om en solblekt kalufs,rytmen från ens stillsamma andetag,ljudet av vågors sövande skvalp,havsdoften och kanske den vidunderliga smaken av en jordig egenodlad jordgubbe...Sådana tillfällen minns man.

Just sådana tillfällen finns det massor av på Roskilde. Tänk bara på hur lång tid det tar att brygga sitt morgonkaffe med hjälp av ett utmanande spritkök,en taskig tändare toppat med en vinglig melittafilterhållare över kaffekannan i ojämn terräng. Då får man tid att verkligen känna efter och stanna i nuet kan jag lova...Denna morgonritual sker alltså oavsett om det är +30 och obönhörlig sol eller lervälling,spöregn och snålblåst.För att inte tala om möjligheterna till att leva i nuet i de milslånga köerna till baja-majorna med en medhavd toarulle i hand.Det evinnerliga vandrandet hit och dit i den oändliga folkmassan,eller väntan mellan banden inne på konsertområdet skapar hela tiden tillfällen att vara i just nuet,en typ av meditation. I dessa situationer hjälper det inte att stressa kan jag lova. Då tvingas man helt enkelt leva i nuet,vilket för mig känns väldigt viktigt eftersom man kan faktisk snubbla på en mattkant och dö redan i morgon.